Radioskugga i skuggan av raggmunksmättnad

Ikväll känns det lite som jag befinner mig i radioskugga. I alla fall sett ur ett väldigt ensidigt perspektiv. Fredrik är på någon jobbmiddag vilket betyder att han ska vara social (har ni hört sådant trams?) och vilket i sin tur betyder ungefär lika med noll på sms-fronten och än mindre kan man vänta sig ett godnattsamtal. Jag hade nämligen tänkt gå och lägga mig innan han sätter sig på tåget hem. Den delen får jag skylla mig själv. Jag har i alla fall blivit bortskämd med sms och när svaren inte kommer snabbt eller uteblir helt så känns det som någon hastigt och lustigt placerat en helt utanför allt man kan kalla civilisation.

Dagen då. Jag är trött i huvudet, har satt ytterligare några betyg. Det tar på, är tufft att sätta betyg men har man bara kursmål och betygskriterierna framför sig så blir det något lättare. Betygen ska snart vara satta och terminen är snart slut. Ingen kan nog ana den lättnad, lycka och eufori jag känner inför det faktum att detta läsår lider mot sitt slut och jag kommer ha åtta, ja åtta, veckors semester. Jag har försökt planera så lite som möjligt. Jag har planerat som en tok hela året så det enda som står på agendan är Metaltown med tillhörande road trip.

Förutom kvällens eremitvibbar så är jag proppmätt. Fick för mig i ett förvirrat tillstånd att göra raggmunk. Denna gång freebejsade jag lite, jag rev ner morot också. Godare än gott och nu sitter jag här i någon slags koma och försöker peppa mig själv till att diska upp det lilla kaoset i köket. Jag måste också plocka upp all tvätt som ligger kvar i tvättkorgen, vikt och fin visserligen men den hör hemma i garderoben. Kanske att jag gör så här; jag sätter på Tiamat i vardagsrummet, tar ett glas whisky (nej inte fina bowmore utan det blir den andra) och sedan far jag omkring här hemma mellan diskbänk och garderob för att mellanlanda med en vattenkanna i hand. Mina gröna saker i fönstren ser lite molokna ut, för att inte säga rent av självmordbenägna.


Jag fick nyss ett sms. Jag blev glad.