onsdag, juli 23, 2008

Hoppet är det sista som överger en

Sägs det förvisso men nu får jag nog ge upp och sluta hoppas. Allt som någonsin skulle kunna rymts två skivor är tömt eller genomletat. Min Avantasia och Blind Guardian är nog för alltid borta. Jag vet inte exakt antal letningar jag gjort sedan jag flyttat. Ni vet, jag hittade dem på vinden i Eskilstuna och blev glad som en lärka. De övriga skivorna var nedpackade så dessa två fick hamna på något annat bra ställe. Detta utmärkta ställe är ännu inte funnet. Bra ställen är aldrig bra ställen. Det borde man ha lärt sig vid en ålder av 24 och dessutom ett antal flyttningar.

Hoppet är borta och jag gråter så jag hulkar inombords.

För att bre över denna sorg ska jag lyssna på hård jävla musik. Haunted eller gamla In Flames och detta på storstereon. Mitt cd-ställ är fullt av luckor sedan pappa gick bärsärk i detsamma. Jag gillar inte luckor.

Note for my self, pappas lån:
- Två Maiden, Powerslave och Fear of the dark
- Paradise Lost, Draconian Times
- Garbage, Version 2.0
- Blondie, Best of...
- Led Zeppelin, Mothership
- David Bowie
- Kent, B-sidor

... tur att jag litar på far min, har redan glömt av vilka mer om det nu var några.



Dagens likis: Valfri låt från Opeth´s Damnation (valfri på grund av undertecknads dåliga minne) låter som ett visst parti i Pink Floyd´s Dogs från Animals. Lyssna, du kan inte missa vilket jag menar.

Inga kommentarer: