Idag gick jag in i den magiska tolfte veckan eller tredje månaden den som vill ha snabbversionen. Snart är den mest kritiska perioden slut. Jag börjar känna mer och mer glädje, inte bara trötthet, tvärhet och illamående. Gillar dessutom starkt att magen redan börjar visa sig. Missminner jag mig inte helt har jag för mig att mamma berättade att när hon var i fjärde månaden, ja då hade hon växt ur mammakläderna. Även grannen berättade att hans fru var rejält stor i fjärde månaden. Så en mage nu känns ju inte helt som inbillning. Grannen hade för övrigt börjat ana det på magen också. Det eller för många pilsner i somras sa han. Han vågade dock inte fråga då ifall det hade varit det senare alternativet.
En vecka kvar, sedan är det bara 6 månader kvar och jag ser sjukt mycket fram emot magen. Kanske ska drista mig till en sådan där berömd magbild nästa vecka? Mitt mål är ju ändå att dokumentera ärtans invasion och vårt förökningsexperiment här.
Peace and love ärtan, may the force be with you! (sköter du dig inte får du utegångsförbud i ett halvår)
1 kommentar:
Vad kul att få läsa om utvecklingen av dig och lilla ärtan, det gör att ni inte känns fullt så långt borta. För nu känner jag verkligen att jag skulle vilja vara lite närmare...
Är det ok att börja skryta lite på jobbet snart?
Puss på er allihop!
Skicka en kommentar