Jag såg på UR Världen: google baby häromdagen. Det handlade om handeln med embryon och indiska surrogatmammor. Det var minst sagt galet. Dessa kvinnor som var fattiga såg sin chans till att ge sin familj en dräglig tillvaro. Detta till ett pris som kunde innebära döden eller infertilitet senare.
Det hela gick till så att något par eller ensamstående i västvärlden vill ha barn, men inte kan få av någon anledning. Då finns det webbplatser där man kan välja en lämplig äggdonator (ifall kvinnans ägg inte fungerar) och så kan man även välja spermadonator. Vid dessa donatorer står det utbildning, lite grundläggande om deras gener och annat vettigt så man kan plocka ihop en unge. Dessa två komponenter befruktas sedermera i ett labb, skickas till Indien och planteras in i en kvinna.
Kvinnan bor på kliniken under hela graviditeten, är strängt övervakad och föder senare barnet med planerat kejsarsnitt. Detta kan innebära kraftig blödning hos kvinnan att hon dör i barnsäng men överlever hon så har hon ingen rätt till barnet och det läggs på en annan avdelning illa kvickt. När barnet är levererat får hon en summa pengar och sedan är hon förbrukad. Skulle hon däremot få missfall eller föda ett dött barn, ja då får hon inga pengar och dessutom är det svårare för henne att försöka på nytt. Det är bara kvinnor som haft fullgångna, friska graviditeter som får ställa upp.
Det finns många tveksamma moraliska dilemman i detta anser jag. Surrogatmamman är en tvivelaktig exploatering av en kvinnas kropp, i detta fall är det dessutom en fattig mamma som vill få ett bättre liv med hjälp av pengarna det ger. Även äggdonatorn är mer som en robot. I programmet fick man följa en äggdonator och hon var hårt styrd. Även hon gjorde det för pengar men inte på samma livsviktiga basis som den indiska kvinnan. Hon sa att hon kände sig som en maskin. Varje gång det var dags för donation ska hon inta läkemedel som styr hennes fortplantning och därmed äggproduktion. Efter några veckor ska läkaren plocka ut äggen. Gissa hur många som kommer ut? Hela 30 stycken! En annan tveksam aspekt är hur du kan styra barnets egenskaper och utseende. Naturen har visserligen sin gång men du kan ändå i viss mån styra det. Uttrycket att leka Gud kommer osökt in i tankebanorna.
Och icke att förglömma; när ska västvärlden förstå att vi inte kan utnyttja fattigare människors vilja till något bättre? Dessa kvinnor offrar sin kropp, sin framtida familj och sitt liv för att det är för dyrt med surrogatmammor i exempelvis USA. Är deras liv mindre värda? Eller anser vi att vi hjälper dem? Att man gör en god gärning? Jag såg två kvinnor i programmet som såg djupt olyckliga ut efter födseln. Förutom att de var medtagna av ingreppet så har de ändå gått och burit på barnet. Även om barnet var ett bleksiktigt rödhårigt barn utan hennes gener så är det ändå i hennes kropp barnet legat och hon har närt.
Är det verkligen rätt? Ska barn vara en sådan rättighet att man utnyttjar människor på detta vis? Det är väl inte meningen att kvinnan ska vara enbart en mänsklig plantskola?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar