Omställningen

Sedan jag flyttade in här i huset för nio månader sedan har man fått svara på många frågor. De flesta tyckte att jag var helt omdömeslös när jag efter så kort tid bara flyttade och lämnade allt. Jag kan själv tycka att det var ett annorlunda tillvägagångssätt, jag var innan detta en sådan som skyndade långsamt och det där med sambo, nej det var nog inte min grej. Ofta hann relationen rinna ut i sanden innan jag engagerat mig. Det var smidigare så.

Denna gång föranleddes detta knasiga beslut av att jag träffade M en kall natt i Sundsvall. Det var den 18 december efter krogarnas stängningsdags. Jag och Lina hade varit på Stadshuset, vi var lite runda om fötterna men inte så farligt. Vi valde att gå en annan väg hem och vid teatern började jag och M prata. Vi blev sedermera uppbjudna på hans hotellrum för efterfest. Efterfesten bestod i att jag och M pratade och vid senare tillfälle kysstes. Lina satt vid M:s dator och spelade Erik Hassle. Efter ett tag insåg vi att det var dags för hemgång. Vi sa hejdå. I korridoren ropade jag sedan med min bästa Darth Vader-imitation "I´m you father" och M svarade "And I´m your mother". Lagom corny, men lagom nördigt för att jag ska smälta.

Dagen efter hördes vi av på facebook och sedan sms och sedan timslånga telefonsamtal. Jag var i fjällen över jul, vi pratade löst om nyår. Han fixade en stuga som han kunde låna och så kom han upp till Vemmis två dagar innan nyår. Han hade grabbarna med sig och det bekom mig inte, jag fick vara skidlärare. Efter första dagen bjöd han på middag och sedan dess har jag varit ifrån honom sammanlagt 6 dagar på nio månader.

Men! Den stora omställningen var inte bara att bli sambo och kär på riktigt. På köpet följde även två barn, stort hus och en hund. Vad det innebar visste jag inte riktigt då utan det är först nu jag insett vad det faktiskt gjort med mitt liv och vilken kontrast det är mot förut. Från en partande singel utan planer på barn och familj de närmaste åren hade jag helt plötsligt det. Inte helt lätt alla gånger. Förut tvättade jag typ en gång i månaden, när jag kom ihåg tvättiden. Nu måste vi tvätta flera gånger i veckan och i badrummet hänger alltid tvätt på tork. En av många praktiska saker som förändrats.

Andra saker kan kännas mer i hjärtat. Bland annat vill man ju att barnen ska tycka det är fantastiskt att vara här och då är det jobbigt när de längtar efter sin mamma. Eller när barnen inte är här och M längtar efter barnen. Jag måste liksom vänja mig vid att man aldrig riktigt är nummer ett och att vardagen kan te sig lite mer vardag än för andra som bara varit tillsammans i nio månader. Och för första gången i mitt liv vill jag ha en unge som säger mamma till mig. Inte bara vara i mammarollen men "bara" vara låtsasmorsa.

Inlägget ovan kanske låter mer melankoliskt än vad det är. Det är vad jag tror helt normala tankar för en låtsasmorsa eller låtsasfarsa. Du får en paketlösning med flera fantastiska individer men det har precis som allt annat en liten baksida. Det är dock fortfarande så att fördelarna och kärleken överväger den. Trots smutstvätt och fotbollsträningar.

Peace, love and understanding!