snurrigtpirrigtluddigt

Om en och en halv månad, plus minus två veckor, är jag morsa. Ni kan inte ana hur mycket saker som snurrar runt i mitt huvud. Eller ja, ni som varit gravida vet kanske. Jag har inte en susning om vad livet efter graviditeten kommer innebära. Det är mycket frågor och funderingar i huvudet, både kring mig som person men också kring den lilla i magen. Frågor som jag egentligen inte kan få ner på pränt för jag får inte fatt dem. De är som sådana där irriterande bananflugor. De surrar runt och när man tror att man kan fånga en så försvinner den men ersatts snabbt av en annan och så vidare. Jag har inte en en klar bild över mina funderingar, det är lite irriterande. Jag är heller inte i den situationen att jag och den blivande pappan är som i vår egen förstabarnetbubbla. Jag är i min förstabarnetbubbla men samtidigt är jag bonusmamma och ska på något sätt räcka till där, jag ska räcka till som matte och jag ska räcka till som flickvän. Just nu räcker jag inte till för något känns det som. Jag är trött konstant och skulle nog utan problem kunna sova större delen av dygnet, jag är nervös och förväntansfull för det som komma skall och som sagt väldigt fundersam. Och mitt i allt detta är väl kroppen hög som ett hus på hormoner.

Men... allting ordnar sig och jag antar att det är fullt naturligt att vara fundersam inför ett något sådant här livomvälvande.