För två år sedan blev jag inte bara hopplöst förälskad. Men det vet ni ju. Om inte annat kan ni läsa om det här.
Men om vi talar om själva förälskelsen. Jag har aldrig varit förälskad så som i Magnus. Vi är lika men ändå olika. Vi tar fram båda det bästa och ibland det sämsta i varandra. Vår jargong oss emellan kanske kan uppfattas som hård av utomstående men den är inte elak. När Magnus är borta på sina jobbresor blir livet torftigt och tråkigt. Till vardags tycker jag det är så tråkigt att laga mat men när han är borta vill jag inget annat än att laga mat till honom. Att sitta i soffan helt alena med en sunkig tallrik överkokta makaroner och micrade köttbullar är inte särskilt hett. Jag föredrar då att laga mat jag inte orkar laga för att få äta den med den jag älskar och som gör livet till ett liv.
Att gneta på i vardagen är varken sexigt eller humörhöjande men är man med M blir det ändå lite extra allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar