Detta är en klurig rackare då jag förstått att man som barn kan konstruera minnen utifrån vad föräldrarna berättar när man är liten. Detta gör att jag försöker att envist komma på om mitt tidigaste minne är ett äkta eller en efterkonstruktion.
Jag har två minnen från när jag är ca 6-7 år gammal. Bägge är efter mammas och pappas skilsmässa. Har så oerhört dåligt med minnen före detta. Om jag ens har något alls. Jag kommer inte ens ihåg när pappa flyttade från oss eller tiden innan detta. Det har fått mig att undra, kommer jag verkligen inte ihåg något eller är det så att jag lagt det längst, längst bak i arkivet med vilje en gång i tiden?
Mitt första minne är när mamma träffat Anders och vi träffar honom första gången. Jag och brorsan sitter i baksätet på mammas vita Golf-cab, det är mörkt och vi är ute och åker. Mamma stannar på stan och möter upp Anders och lämnar hans plånbok. Jag har för mig att mamma frågade något sedan om Anders fick bo hos oss, vet dock inte om det är i och med denna träff eller vid ett senare tillfälle. Självfallet fick han bo hos oss och det gör han fortfarande. Men nu är Anders ingen hundvalp vi tagit hand om så den formuleringen låter lite tokig, han bor inte med oss utan vi bodde sedermera med honom och mamma.
Andra minnet är från när pappa bodde i Malmö, han bodde i något stort tegelhus med en gammal lekpark på innergården. Där lekte jag och brorsan och brorsan fick en sticka i foten från den dåligt underhållna rutschkanan. Det var en sådan där som ser ut som bara ett tak. Stegpinnar på ena sidan och kanan på andra sidan. Från samma tidpunkt kommer jag även ihåg att vi var i en stor park och pappa varnade oss för allt bajs från kanadagäss. I barndomsminnet ser jag hur det i det närmaste täckte hela gräsmattan. Denna del kan dock vara en förvrängning från ett barn.
Jag bröt lite mot reglerna nu då det i rubriken stod minne i singular, men jag kan inte placera någon ålder på minnena så därför blev det två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar