Ni som följt mitt liv, min blogg eller både och vet att jag mått si och så under en period. Jag har varit så pass deprimerad att jag gått hos kbt-terapeut och ätit Sertralin. Jag har mått riktigt dåligt. Orsakerna är många. En del bakslag som jag inte bearbetade och talade om när de skedde. Jag har även varit hemskt dålig på att tala om ifall jag känner mig kränkt eller missnöjd. Detta trots att jag har integritet för en halv skolklass. Men där sa nog stoltheten ifrån, jag skulle inte visa mig svag eller "gnälla". Nej nej det gör man inte min vän!
Jag har aldrig skadat mig själv. Depressionen med panikångestattackerna tog mig aldrig dit. Jag har inte ens slagit knytnäven i någon dörr (detta skulle säker en hjärnskrynklare ha en teori om också..).
Jag kan heller inte erinra mig om att jag tänkt tankar som inneburit att kasta in handduken. Jag har inte velat avsluta mitt liv helt enkelt. Det har inte varit roligt att leva alla gånger men döden såg jag aldrig som en lösning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar