Ilsk

Jag är lite arg av mig när det kommer till en del politiska frågor. Det som händer nu i den svenska politiken är ett skolexempel på vilken makt media har. Media kan tillsätta och avsätta politiker, de kan tala om för oss väljare vad man bör rösta på och de översätter till oss stackars satar så vi förstår vad de upphöjda politiker menar och säger.

Juholts bidragsfusk är jävligt många Toblerone men ändock kommer han sitta kvar. Mona fick betala sina Toblerone i närapå två decennium. Jag hoppas att Juholt får känna på detta också, jag vill inte att han ska åka på den manliga räkmackan. Att man på det viset förlåter och glömmer snabbare bara för att han är man.

Det har, trots omfattningen av fusket, blivit ett ohemult drev kring Håkan. Jag kommer även att tänka på Ola Lindholm. Media är grymma bödlar som är häxjaktens gelikar reinkarnerade.

Media sitter i knät på borgerligheten. Det finns säkert många lik i garderoberna på Allians-sidan men de får jobba ostört. Hur kan man annars låta bli att granska vår utrikesminister? Om Juholt har en och annan risig reseräkning på vår bekostnad har Bildt desto mer att stå till svars för. Hans tveksamma affärer i Lundin Oil är det tyst om. Vad är folkmord mot en bidragsfuskande sosse? Det hyssjande kring detta är de två fängslade journalisterna ett än så länge levande bevis på. Bildt vill inte ta i dessa med tång och då gör inte UD det heller. Men han är duktig på att twittra den där Calle.

Media sitter i knät på Alliansen och Alliansen sitter i knät på marknaden. Och Sverige är en fungerande demokrati sa vi?